Kanske att överdriva lite.
Gick på Österängarna idag med kamera över axel och stativ i hand. Mitt ute på gräsytorna där fälttävlingsbanan går. Plötsligt hör jag skallet av bjäbbiga hundar och ut ur lövskogen far två mindre vovvar med koppel släpande efter sig. Jag står lugnt kvar, hundar brukar stanna upp då, men inte de här. Far runt mig som tättingar och den ene nafsar mig i vaden. Husse? kommer ut ur lövskogen och vrålar till hundarna som skällande återvänder till honom. Lite ilsken och förbannad ropar jag till honom att hundar får inte springa lösa här i naturreservatet samt att hans hund bet mig. Vi är gott och väl inom hörhåll. Inte ett ord säger han till mig. Fångar in hundarna, vänder om in i lövskogen. Lite senare kommer husse och matte? ut på fältet en bit bort. Jag fotograferar dem och deras tre hundar.
Visst är det konstigt att man som hundägare inte är mer väluppfostrad och ber om ursäkt, frågar hur jag mår etc… Jag som alltid har uppfattat hundägare som sociala människor. Finns tydligen fler typer av hundägare.